Här hemma bor det en liten flock på 3 individer, alla av samma ras men ack så olika.
Det är inte helt lätt att få ihop vardagen med hundar, jobb och plugg. Men det går om man verkligen vill!
Det som känns lite extra skönt är även att det verkligen börjar fungera. Det är inte helt lätt att hitta en balans när man har en valp på 6 månader som kräver sin del samt en galen tonåring på 19 månader samt en 7 åring som fått för sig massa hyss på senare år.

Men nu känns det verkligen som om att balansen är på väg,

Lyra skäller gärna när hon blir överraskad, inte alltid så uppskattat! Det skrämmer slag på mig och även det vi möter. Spelar ingen roll om det är hund eller människa, hon gillar verkligen inte att bli överraskad.
Vi börjar dock få kontroll över detta och det händer allt mer sällan.

Lyra drar (simmar) gärna fram i kopplet, då hon gärna ska FRAM! till vad vet ingen (inte ens hon) men fram ska hon och gärna så fort som möjligt. Även detta börjar så smått avta, envishet och att aldrig ge sig är nyckeln 🙂

Lyra tokspringer gärna i skogen, som en liten yr höna åt alla håll. Gärna med No i släptåg som tokvallar henne. Nu har Lyra förstått att promenaderna i skogen ska gå lugnt till och man ska hålla koll på mig. Hamnar hon bakom får hon självklart springa ikapp MEN ska sakta ner när hon kommer ikapp. Detta är hon nu med på.

No har även förstått att vi inte vallar Lyra. Han kan ju lunka på i ett normalt tempo och faktiskt se världen.

No har alltid varit fixerad vid att äta bajs, detta avtar mer och mer!! (lycka!) Han har förstått att det inte uppskattas och det är få gånger som han tar en frusen korv med sig.

No har en ny sak för sig när man är ute i skogen, efter alla promenader tillsammans med Rebecca och hennes hundar. Nu siktar han på varje sten som är passande att hoppa upp på. Där ställer eller sätter han sig tills man kommer fram och ger honom en liten godisbit. Detta är något som Rebeccas hundar gör och tydligen har han inte varit sen med att ta efter trots att dom inte går med.

Jina har sen kastreringen varit ganska normal, men det tar väl ett tag för alla hormoner att balanseras. Under några veckor har hon varit SÅ hungrig, hon får ju ingen mat hemma (enligt henne själv) så då måste man leta efter maten ute. Den kan bestå av nästan vad som. Även de mest otänkbara saker får hon till att vara ätbara. Men tummen i ögat på henne har gjort att hon nästan förstått att man inte kan hålla på så. Dock krävs det att man påminner henne lite då och då.

Sista skogsturen idag var riktigt härlig. Det var riktigt mörkt ute, pannlampan och lampor på hundarna var det som gällde. Inget tjat på hundarna, inga skumma typer ute på gatorna utan bara lugnt och fridfullt. Lyra kom flera gånger upp i fotposition och bad om en lite godisbit. No hittade en frusen korv i skogen som han spottade ut och Jina höll sig framför hela vägen utan att leta efter saker i skogen. Vi hade 2 hundmöten, det första vart vi redigt utskällda (av hunden) då va även hela gänget lösa och brydde sig inte mer än att dom sneglade lite och gick vidare. Andra hundmötet var det en kopplad hund med hela discobelysningen på sig, då den kom runt ett krön vart Lyra lite överraskad men valde att uttrycka detta med enbart lite fjantragg. (Inget skall!!!)

Ikväll somnar jag lycklig och otroligt nöjd över min lilla flock!