Tiden springer verkligen iväg när man har roligt!
Vi spenderade söndagen på Stockholms Hundmässa. Borderligan var utlånad åt lite olika håll så det var bara jag och lilla rödmyran som åkte.
Redan på lördagen började vår resa mot mässan, fast då hem till mormor. Där vart vi bortskämda med mat och mys framför kaminen.
Upp tidigt på morgonen för att sminka sig (!!) och fixa håret. Tro om jag kände mig konstig, i vanliga fall innan tävling så är det på med skitkläder som inte gör nått om de går sönder bara de går att springa i. Man struntar i sminket och håret åker fort upp i en tofs.
Men nu var de andra bullar! Debuten som utställningshandler skulle ske just denna söndag, på en av Sveriges största utställningar! (hur tänkte jag?)
Nerverna fanns kan jag lova, men jag hade dom under kontroll. Vart upphämtad av Helena och hennes mor så resan till mässan gick fin fint.
Släthåren och Helena började, Puma satte verkligen ribban!
BIR och Svensk vinnare kammade dom hem i ringen och de såg proffsigt och fantastiskt ut.
Nu var det dags att byta ring, än så länge va nerverna i sin ordning men lite vildare än innan så det vart svårare att tygla dom. Som tur var vart det en lite paus innan vi skulle in i ringen. Jag och min lilla rödmyra skulle in tillsammans. Jag har aldrig stått där men han har. Jag kände mig trygg i honom och han va på lysande humör.
När det var dags gick allt så fort att jag inte tror jag ens hann känna efter. Leendet fanns där och Gorilla han sken som solen.
Först när jag insåg att han faktiskt fick certet gick de upp för mig vad vi höll på med! Glädjen va total, sista certet och därmed SeUCh. Detta på min första utställning! Men resan va inte riktigt slut där, vi drog även till med BIR och Svensk vinnare. Nu svävade jag på rosa moln kan jag lova. Inte hade jag ens kunnat drömma om detta. Det kändes så overkligt. Hunden är ju fantastisk det vet jag, men att få höra alla fina ord om att jag gjorde ett bra jobb från uppfödare Helena och alla fick mig så rörd. Tack snälla alla!
För folk som känner mig vet att jag INTE är den som gillar utställning! Men Helena har visat mig en del av den världen som faktiskt inte alls ser så illa ut. Hon har ett sätt att visa hund som jag gillar, det är hunden som visar sig inte du som handler som är där och pillar och drar. Hundarna får ett självförtroende och älskar det. Aldrig sett 3 hundar så taggade som de 3 erfarna vi hade med oss. Studsade och gjorde allt för att få uppmärksamhet. Det är en glädje som faktiskt är på riktigt! Dom gillar att visa sig i ringen och vill vara där. Då är det faktiskt kul med utställning.
Det var första gången i ringen för mig, absolut inte sista!
