Ibland tror jag att jag försöker lite för mycket. Jag vill bara väl men på nått sätt blir det fel.
Jag borde kanske veta bättre vid det här laget men, nej!
Gör om samma sak ingen.
Kan jag bara se till att lära mig någon gång? Denna känsla uppskattar jag verkligen inte 🙁
… Och göra rätt.
Det känns dock inte som om att det går i detta fall.
Nog vet jag att det är dumt att ångra saker men vissa saker känns det som om man kanske bara hade velat ändra lite på.
Man ska stå för det man gör och vad man tycker. Ingen har rätt att ta ifrån en ens åsikter och tankar. Dock ska man alltid ha i åtanken att man kan få motgångar och kritik för ens sätt att tänka och agera.
Jag känner att motgångar är något som hela tiden dyker upp i min närhet… Trots att jag kämpat så att svetten runnit och tårarna sprutat så får jag enbart skit. Jag har ställt upp i alla lägen, försvarat och stått ut med skit. Men tacken blir ett slag i ansiktet.
I samma veva sätter jag ner foten på annat håll, känns skit!
Mitt i allt så kommer paniken, panik inför framtiden och min livssituation.
Varför allt på samma gång?
Håller tummarna för lite medvind snart. Det sista som överger en är hoppet, eller vad är det dom säger.
Hoppas, drömma och önska kommer jag oavsett fortsätta att göra!!
Dom är så bedårande hela bunten, vill ni följa dom så har dom fått en egen hemsida
– HÄR –
Annars så händer det inte så mkt, det är sista kvällen i stugan. Ska bli ganska skönt att komma hem men samtidigt lite trist att inte ha tomten. Vädret är underbart och det har varit så skönt att kunna lägga sig och steka i solen någon timma innan jobbet. Tror det va länge sen jag nästan såg brun ut… Annars brukar man ju vara kritvit hela sommaren. Kanske med fula ränder över kroppen efter en agilitytävling.
Denna sommar har det inte blivit några tävlingar alls för min del, Jina har varit dräktig och har nu en liten kull med valpar. Lyra är för ung så det vart inte riktigt av. Nu längtar jag tills vi kan komma igång med vallningen och förhoppningsvis få Lyra klar till VP till våren!
Lyra börjar växa på sig, inte storleksmässigt men i huvudet. Hon mognar och börjar bli behagligare att ha att göra med. Under ett års tid har hon levt på att vara söt och odräglig. Tur för henne att hon är så söt!
I övrigt är det bra men ibland lite svajigt. Stabilitet skulle kännas bra just nu…